Translated into Swedish by Tamara Ivankovic
Ansökningstrycket från hela internet är inte bara kämpigt för studenter, utan det är ganska slitigt för oss domare också. Det är inte bara extremt tidsödande att gå igenom tusentals uppsatser istället för hundratals eller ens ett par dussin, som det var förut. Det är också svårare att utse en vinnare. Varje tävling har nu tiotals studenter vars uppsatser är utmärkta och förtjänar att vinna. Men när man bara kan utse en vinnare, måste alla utom en av dessa utomordentliga uppsatser kastas i samma soptunna som uppsatserna som innehöll alla de löjliga misstag du kommer att läsa om i resten av denna bok. Det tar emot att göra så, men vi har inget val.
Så hur gör vi de svåra valen till slut, när allt som återstår är tipp-topp-uppsatser i världsklass? Vi är tvungna att peta i detaljer, de små sakerna, som du kommer läsa många av i denna bok. Tro inte någonting annat, när en vinnare ska utses räknas de minsta detaljerna. Och det är därför du måste tänka på varje småsak. I den ytterligt konkurrenskraftiga stipendievärlden som inte visar några tecken på att bli mindre konkurrenskraftig inom den närmaste tiden, måste du tänka på småsakerna, därför att domarna gör det. Jag kan inte uttrycka mig tydligare än så.
|
|
Dags att gå vidare, eller hur?